Ett grundtema i försök att psykologiskt förklara den finansiella krisen 2007-2008 är att den styrdes av så kallat System 1 tänkande, som kännetecknas av förenkling och skevhet i bedömningar och beslutsfattande. Krisen drevs på av ett flockbeteende, inspirerat av   en socialt delad och samtidigt förenklad verklighetsbild som omfattades av den politiska makten, affärsvärlden och vanliga medborgare. Vad kan psykologisk kunskap bidra med för att motverka framtida finansiella kriser? Försök att träna människor att undvika ensidigt och förenklat tänkande har varit måttlig framgångsrika.  Vad som behövs är att bygga upp en intellektuell miljö, där politiker, professionella aktörer och vanliga medborgare fattar kloka beslut inom det finansiella området. Mot bakgrund av forskning inom olika områden (beslutfattande, tidsasymmetrier i människors tänkande och belöningars psykologi) förslås ett antal åtgärder för att motverka finansiella kriser. Åtgärderna berör ökad transparens i olika placeringsprodukter, en mer nyanserad normpolitik, alternativ till ekonomiska prognoser, utformning av amorteringar så att de upplevs som lönsamt sparande, belöningssystem som gynnar stabilitet i det finansiella systemet, och att i den ekonomiska politiken utnyttja kompetens från olika vetenskaper.