Studien undersöker samhällsplaneringens roll för utövande av friluftsliv, utifrån teorier om hållbar mobilitet. Genom en kvalitativ innehållsanalys undersöks hur kommunerna Botkyrka, Haninge och Huddinge beskriver friluftslivet i sina översiktsplaner samt hur samhällsplaneringen anses skapa förutsättningar för friluftsliv. Analyserna visar att samtidigt som friluftslivet beskrivs vara viktigt, tenderar naturområden att minska vid exploatering. Dock anses samhällsplaneringen kunna tillgängliggöra friluftsområden, vilket kan motivera intrång i naturmiljön. GIS-baserade metoder har använts för att undersöka rumsliga mönster i avståndet till friluftsområden och kommunernas utbud av kollektivtrafik, gång- och cykelvägar. Detta för att vidare analysera vad mönstren kan innebära för tillgängligheten till friluftsområden. Resultaten visar att avståndet till friluftsområden minskar ju mer friliggande bostaden är, vilket innebär att boende i friliggande småhus har bättre möjlighet att utöva friluftsliv än boende i flerfamiljshus. Dock finns ett större utbud av kollektivtrafik samt gång- och cykelvägar i tätbebyggda områden, vilket understryker den rumsliga uppdelningen av bebyggelse och natur.