Vid slutet av 1970-talet började västsidan av Berlinmuren förvandlas till ett klotterplank. Det som från början var ett marginellt fenomen växte snart till en gigantisk urban fresk. Vid 80-talets mitt täckte graffitin stora delar av murens sträckning. Graffitimuren blev en massmedial symbol för skaparkraft och yttrandefrihet i kalla krigets centrum. Men egentligen är historien betydligt mer komplicerad. Konstvetaren Jacob Kimvall skildrar en subkulturell konströrelse som uppstod i mellanrummet mellan två radikalt skilda samhällssystem.