Denna uppsats fokuserar på avbildningar av Afrodite/ Venus utställda i 1863 års Paris salong. Motivet av Venus födelse målat av Alexandre Cabanel, Paul Baudry och Eugené Emmanuel Amaury-Duval analyseras och den återfunna ikonografin diskuteras i arbetets första del. Kapitel två behandlar ursprungsmyterna kring Afrodite samt hennes krafter, dyrkan, relationer till andra gudar och även de barn hon har. Detta görs för att utmärka återkommande motiv och ge bakgrund till den ikonografi vi tidigare sett i kapitel ett. Den avslutande delen sammanfattar arbetet och besvarar de frågeställningar som introduceras i inledningen. Vilket behandlar de attribut som utmärker gudinnan, vilka aspekter av gudinnan som framhävs inom konst och mytologi samt hur konsten förhåller sig till det mytologiska ramverket. Uppsatsen kommer fram till att antikens avbildningar innehåller en tydligare mångfald och tillåter gudinnan att ta an en större roll än endast vacker. Paris salongen 1863 avbildar gudinnan som en passiv skönhet där betoning läggs på kontroll över lust och oskyldig kärlek.