Uppsatsen undersöker geopolitiska händelser som har påverkat Sveriges försvarspolitik samt hur diverse statsministern har agerande i följd av händelserna under perioden 1994–2023. Studien avser att granska regeringsförklaringar med sittande regerings ambitioner att bedriva svensk försvarspolitik. Metodologiskt bygger studien på en innehållsanalys med fokus på kategorier som internationellt samarbete, försvarspolitik och hotbild. Den teoretiska analysmodellen för undersökningen är geopolitik och realismen med underteorierna hotbalansering, maktbalansering och avskräckningsteori. 

Resultatet visar att Sverige har gått från att värna om nationens säkerhet, till en strategi som betonar förebyggande initiativ i maktbalansering och till sist till försvarande åtgärder och hotbalansering. Förändringen förankras främst i samband med Sveriges anpassning av försvarspolitiken inom de närområden där nationen är mer direkt engagerad. Genom att integrera geopolitiska teorier och realistiska perspektiv fördjupas insikterna om hur Sverige navigerar i det internationella rummet och reagerar på hot och förändringar i världssamfundet.

En central iakttagelse är att Sveriges inställning till internationellt samarbete och mjuk makt har förblivit relativt konstant, medan synen på militära allianser, landets neutralitet genomgått en markant förändring i följd av ryska aggressioner. Detta pekar på en dynamisk respons på geopolitiska händelser som direkt påverkar den nationella säkerheten och försvarspolitiken. Genom att införliva dessa aspekter ger studien en fördjupad insikt i hur Sveriges försvarspolitik anpassats efter föränderliga hot och geopolitiska realiteter. Studiens slutsatser ger en djupare förståelse för hur Sverige positionerar sig inom det internationella politiska landskapet, särskilt när hot mot närområdet ökar. Resultaten har breda implikationer för Sveriges roll i globala säkerhetsfrågor och ger väsentliga bidrag till litteraturen inom försvarspolitik och geopolitik.