I dagens urbaniserade samhällen, står den urbana miljön i centrum för planering och utformning av framtida städer. Konceptet "urbant välbefinnande" har framträtt som en viktig aspekt inom hållbar stadsplanering, där hållbarhet i detta sammanhang betonas främst från sociala och ekologiska perspektiv. Genom en analys av Hagastaden som ett av Stockholms framväxande urbana distrikt betonar denna kvantitativa studie vikten av att integrera både fysiska och sociala variabler för att främja en holistisk förståelse av hur den urbana miljön påverkar människors välbefinnande.

I denna studie analyseras primärdata från enkäter, och en kombination av korrelations- och regressionsanalys används för att identifiera faktorer inom den urbana miljön som påverkar invånarnas välbefinnande. Resultaten indikerar att tillgång till grönområden, arkitektonisk design och platser för social interaktion spelar avgörande roller för invånarnas emotionella tillstånd och övergripande välbefinnande. Genom att exemplifiera dynamiken mellan mänsklig påverkan och urbana miljökontexter presenterar denna studie en möjlighet för globala och urbana centra att ompröva hur landskap kan påverka invånarnas välmående, lycka och tillfredsställelse. Forskningsresultaten kan användas som ett utgångspunkt för vidare forskning och utvecklingen av stadsutvecklingsstrategier för att utveckla urbana miljöer där invånarnas välbefinnande speglas i deras omgivningar.