Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den svensk-franska modernisten Greta Knutson (1899–1983) såg på konst och hur hon framställde sig själv som konstnär. Uppsatsens teoretiska och metodologiska ramverk är semiotik och performativitet. Genom analys av ett antal artiklar i tidskriften Konstrevy skrivna av Greta Knutson och genom verksanalys framkommer bilden av en intellektuell person med stor förmåga att kommunicera, både i ord och i bild. Vidare framkommer att Greta Knutson höll den medeltida konsten högt, ansåg skapande av konst var en intellektuell verksamhet och att komposition, konstruktion, rytm och helhet var ideal att följa. Undersökningen visar också att hon i både ord och bild framställde sig själv som en konstnär som följer idealen, en bild eller identitet som växte fram genom repetition av faktiskt handlande.