I svenskämnet ingår språksituationen för Sveriges nationella minoriteter som ett kunskapsområde. I artikeln undersöks vilken betydelse skönlitterära inslag i fyra läroböcker i svenska för gymnasiet kan ha för de meningserbjudanden elever får ta del av i språksociologiska avsnitt om de nationella minoritetsspråken. Studiens frågeställningar rör vad läroboksavsnitt med minoritetsspråkstalares skönlitterära texter uttrycker, samt hur dessa samspelar med läroboksavsnittens sakprosainnehåll. Teoretiskt utgår studien från dels Martha Nussbaums teorier om hur skönlitterär läsning kan utveckla såväl ”känslans skärpa” som ”tankens inlevelse”, vilket kortfattat innebär att tänkandet omfattar både intellekt och känsla, dels Edward Saids postkoloniala teorier som beskriver hur ”den andre” konstrueras och andrefiering (othering) sker, och där språket ses som ett verktyg för att skapa och reproducera denna typ av maktstruktur. Materialet analyseras genom en komparativ närläsning som visar att skönlitterära texter av minoritetsspråkstalare inryms i två kontrasterande temagrupper genom vilka de nationella minoriteterna och minoritetsspråken beskrivs, utanförskap, sorg, förluster respektive innanförskap, glädje och kamp. Även i sakprosan återfinns temagrupperna, men i olika utsträckning. Samspelet mellan hur temagrupperna framträder i sakprosa och i skönlitterära inslag varierar emellertid mellan läroböckerna, vilket innebär att skönlitteraturen ges olika utrymme att bidra med perspektiv utöver det sakprosan beskriver och på så vis fylla en viktig roll för elevers meningsskapande och attityder till de nationella minoriteternas språksituation. En didaktisk slutsats är att lärares didaktiska230överväganden om bearbetningen av sakprosan, val av kompletterande skönlitteratur och arbete med litteraturdiskussioner kan vara avgörande för elevers kunskaper om och förståelse för minoritetsspråkssituationen.