IMF:s lån till utvecklingsländer på 1980- och 90-talet kom med krav på strukturanpassningsprogram (SAPs), vilket innebar stort inflytande över utvecklingsländernas ekonomier. För många länder försämrades det ekonomiska läget, skulderna ökade och sociala förhållanden förvärrades. Bakom dessa strategier låg neoliberala idéer och neoklassisk ekonomisk teori. Den neoklassiska ekonomiska teorin kritiseras ofta av feministiska ekonomer för att innehålla en felaktig människosyn inom modellen om människors ekonomiska beteende: ’economic man’. Enligt dem leder ’economic man’ som människosyn till konsekvenser i den politiska praktiken då den neoklassiska ekonomiska teorin influerar beslutsfattande. Denna uppsats undersöker hur neoliberalismen och människosynen bakom ’economic man’ har influerat policydokumenten om SAPs. Uppsatsen utgår från de feministiska ekonomernas kritik mot neoklassisk ekonomisk teori och ’economic man’, samt Philip Mirowskis diskussioner om neoliberalism. Studien genomförs utifrån två fallstudier om SAPs, i Ghana (1987-2001) och i Etiopien (1992-2001), baserat på de dokument som innehåller de politiska omstruktureringarna som IMF anser nödvändiga och länderna avser genomföra för att få tillgång till IMF:s lån. Undersökningen visar att de neoliberala idéerna figurerar både explicit och implicit i utformandet av SAPs och påverkar utformandet av dem då de utgår från neoliberalsmens övertygelser om bästa sättet att nå tillväxt och önskad utveckling. Vidare indikerar resultatet att människosynen bakom ’economic man’, framförallt vad gäller antagandena om rationalitet och nyttomaximering, förekommer som en logisk premiss i utvecklingsstrategierna och därmed har influerat utformningen SAPs. Dessutom framgår det att makroperspektivet i dokumenten bidrar till att reproducera maktrelationer och strukturella hierarkier som missgynnar kvinnor.