Att läsa menyerna för de drygt hundra Nobelmiddagarna som hittills ordnats är att ta del av en veritabel kulinarisk teater. Inte minst belyser hummerns förändrade närvaro vid banketten en viktig förskjutning av idén om hur Sverige ska representeras vid dessa tillfällen.

The Swedish debate concerning honour killings has largely revolved around the concept of “culture” – or more specifically, it has revolved around the ways in which different writers have criticized some other debaters for misusing the concept. Hence, this debate sheds light on how the concept of culture has come to occupy a position in something one might call a linguistic quarantine. Cultural explanations are often considered an issue which must be handled with great caution in order not to explode into cultural racism, or to an undesired exaggeration of cultural difference. Moreover, the most serious objections against the con- cept of culture seem to occur in the very field which the concept has traditionally been regarded as most suitable for. Recent controversies around phenomena such as honour killings, structural dis- crimination and cultural racism reveals that it first and foremost is in relation to the “exotic other” that cultural explanations nowadays are becoming questioned. On the other hand, few debaters and researchers are ready to seriously do away with a concept they continue to understand as applicable for their own analyses. The aim of this article is, therefore, to highlight some of the critical arguments in this debate, so as to discuss the ambivalences that distinguish contemporary public disputes about culture and cultural explanations.

keywords: the concept of culture, honour killing, linguistic quarantine, culture racism.

The aim of this article is to shed some light on the situation that occurs when scholarly knowledge, once highly valued, is successively undermined, while elements of the same learning live on as attractive resources to other stakeholders. More accurately, the research question relates to the process that starts with many ethnologists who, over time, come to increasingly view formerly important materials as less relevant to their own academic issues. For the sake of the argument, the Nordic Museum’s extensive collection of excerpts concerning folk customs and beliefs is used as an eye-opening case study. During the 1960s and 1970s, folklore researchers and ethnologists retreated from researching those lingering traces of the past—of which the Nordic Museum’s excerpt collection constitutes a powerful material centre—and thus this field was left free for others to claim. By drawing attention to both the productive force of the Nordic Museum’s collection of excerpts, and a number of contemporary and popular representations of ancient folklore, this article actualises a set of questions that deal with the relationship between new and old knowledge; for what becomes of previously sought after academic learning, once treasured in the Nordic Museum Archive, when the vast majority of the discipline heads for new materials, methods and theories?

Following the Lobster

In this article, lobsters serve as an analytical trace element for a further discussion about the mutual relation between materiality and meaning. Through keystrokes in different historical and contemporary contexts, the first part of the text presents a number of examples of what a lobster could be – and what it could also be expected to do. The second part discusses the act of following as a culture-analytical method, and indicates the benefits that concepts like frequency, density and population can have.

Asking oneself what a lobster could be underlines that lobsters have more than one meaning. In other words, it is a way of helping us to see how the meaning we ascribe to a lobster is dependent on the kind of company it keeps. Lobsters seldom appear alone. On the contrary, they are almost always surrounded by other things, at the same time as they are objects for highly varying practices. For someone whose task it is to actively look for lobsters, i.e. what in the article is called following the lobster, this is especially clear. When lobsters are moved from one context to another, the setting is also changed. The earlier network of objects, people and physical environments that surrounded the lobsters changes shape. For lobsters, every new setting also means a new network.

In this way, the following of lobsters illustrates how translations and meaning-making should be understood as both material and cultural phenomenon. In the analysis, the object is always one and the same – lobsters – while the setting and the network can change several times by simply twisting the lens. All this can be regarded as a kaleidoscopic cultural analysis, where the ambition is to discover something new about the lobster by searching for it in expected as well as unexpected places. At the same time, the intention is also to generate new knowledge about the contexts and activities that are actualised by the presence of the lobsters. This is why the article’s recurring question – which is posed in the presence of every specific lobster population – is, what is the work that the lobsters are expected to do, right there and then?

Hur kommer det sig att så många museer – inte minst i höstlovstider – försöker locka till sig barnfamiljer med hjälp av skelett, dödskallar och andra rysligheter? Intresset för livet, döden och evigheten verkar idag nästan ha lämnat vuxenvärlden för att i stället bli en del av barnkulturen.

Vad talar människor om när de talar om humrar? Vad betyder en sjöbod? Och hur konstrueras attraktiva resmål med hjälp av både berättelser och föremål? I den här artikeln blir västkustens hummerfiske en ingång till vidare resonemang om människors relationer till natur, plats och historia.

Till följd av m igration samexisterar i dagens Sverige skiftande genusordningar. Syftet med detta projekt är att analysera hur "muslimska/orientaliska" respektive "svenska" politiska sätt att se på kön, sexualitet och familj utmanar/s, omstrids och förhandlas på fem arenor: familjen, bostadsområdet, arbetsplatsen, moskén och rätten. I fokus står frågor om religionsfrihet, mänskliga rättigheter, jämställdhet, könssegregering, föräktenskaplig sexualitet, kvinnors fri- och rättigheter.

I denna antologi skriver åtta etnologer utifrån ett kulturvetenskapligt perspektiv om människors varierade och komplexa relationer till andra arter. Bidragen är tydligt vinklade mot vilda djur, alltså sådana som sällan ingår i det egna hushållet eller rör sig i vår omedelbara närhet. Med utgångspunkt i pågående forskning diskuterar författarna teman som konflikter och glädjeämnen i fågelskådarvärlden, karismatiska djur i olika utställningskontexter, barns rädslor, morbida djurskämt och levande djurs rituella omvandling till ätbart kött. Texterna spänner från det innerliga, komiska och gulliga till död och existentiell utsatthet. Boken inleds med att redaktörerna presenterar en översikt av hur djur har framställts, uppmärksammats och studerats inom humanistisk forskning. Därefter följer artiklarna. Här följer Elin Lundquist på plats bevakningen av den fågeljakt som årligen äger rum på Malta, utifrån de ”affektiva logiker” som motiverar fågelskådare att bege sig dit. Mattias Frihammar skriver om hur ett vildmarkgalleri låter såväl levande som monterade djur bli utgångspunkt för hanterandet av frågor om lokal identitet. Lars Kaijser visar i sin undersökning av offentliga akvarier hur kunskap om hajar gestaltas och hur dessa iscensättningar samtidigt ofta rymmer ambivalenta och motstridiga drag. Sverker Hyltén-Cavallius riktar blicken mot förevisandet av utdöda djur på naturhistoriska museer, med ett särskilt fokus på hur själva dödsögonblicken skildras. Susanne Nylund Skog undersöker fågelskådares berättelser som uttryck för ett samlande och visar på de olika statusmarkeringar som detta samlande rymmer. Simon Ekström skriver om hur skämtteckningar föreställande humrar tangerar både djurrättsfrågor och mänsklig ångest. Helena Hörnfeldt uppehåller sig kring hur olika djurrädslor många gånger kan spåras till den diffusa gränsdragningen mellan människa och djur. Michelle Zethson undersöker hur slakt och tillredning av döda djur resulterar i ett "köttblivande" avsett för mänsklig konsumtion. Antologin avslutas med en kommenterande epilog från redaktörerna.

Havet har flera ansikten – ofta rofyllt och välkomnande, men också våldsamt och dödsbringande. I årtusenden har havet varit en scen för liv, handel och krig och misslyckanden.

I Facing the Sea får vi ta del av svenska erfarenheter av havet. Vi får läsa om smugglare från Åland, brittiska kapare som beslagtar svenska skepp och marinofficerare som kämpar för flaggans heder. Vi ser också vad en katastrof till sjöss eller bärgandet av ett skeppsvrak kan berätta om samhället i dåtid och nutid, och varför allt fler människor väljer att begrava sina anhöriga till sjöss. Rösterna av barn som i krigstid tagit den farliga flyktvägen över Östersjön ger ytterligare en dimension till innehållet.

Facing the Sea har författats av elva forskare som tillsammans representerar ett axplock av den forskning som bedrivs vid Centrum för maritima studier (CEMAS) vid Stockholms universitet. Författarna är historiker, etnologer och marinarkeologer med koppling till forskningscentret.

För första gången tar Sveriges främsta maritima forskare ett helhetsgrepp på det maritima området Sverige och Norden. Sjövägen till Sverige lyfter fram kunskapen om havets centrala roll i Sveriges samtid och historia. Det handlar om de långa historiska linjerna, från Gustav Vasas tid till idag. Bokens första del ger en bred introduktion till svenska sjökrig och örlogsflottans historia, utrikeshandel och sjöfart, skeppsvarvens historia, fiske och passagerarsjöfart. Den andra delen innehåller mer avgränsade utblickar. Här behandlas ämnensom sjömanstatueringar, hummerfiske, det unika svenska intressetför fritidsbåtar mm. I stort som smått visar perspektiven på hur viktigt havet varit för både nationen och dess människor. Att detta förhållande behöver framhållas i en egen bok förklaras kanske av att havet är ständigt närvarande och ändå lätt glöms bort. Inte minst gäller det havets och sjöfartens betydelse i den svenskahistorieberättelsen.