SAMMANFATTNING: Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi - En studie om hur elever inom de gymnasiala yrkesförberedande programmen med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi upplever sin studiesituation. Uppsatsen är ett resultat av vår undersökning gällande vad begreppet dyslexi innebär, tidigare och nuvarande forskning inom området, hur gymnasieelever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi upplever sin studiesituation samt hur lärarna anpassar sin undervisning för elever med dessa svårigheter. Vi har även undersökt om elever och lärare har kännedom om de kompensatoriska hjälpmedel som finns till deras förfogande på ett gymnasialt yrkesförberedande program i en gymnasieskola i Sverige.

Denna undersökning är genomförd för att söka svar på vad lärare vid industriprogrammet i gymnasieskolan anser om lärares behov av pedagogisk utbildning och fortbildning.Undersökningen är genomförd vid olika skolor i Mellansverige där industriprogrammet finns. Metoden vid undersökningen har varit att genomföra kvalitativa intervjuer med efterföljande kvalitativ analys. Undersökningen har genomförts i ett lärandeperspektiv där de båda formerna kognitivt och kontextuellt lärande återfinns.Resultatet visar att en pedagogisk grundläggande utbildning anses som absolut nödvändig men att en pedagogisk fortbildning för behöriga lärare inte förväntas ge någon positiv effekt. En påtalad brist som framkommer i undersökningen är att det i dagens industriprogram saknas utbildning eller fortbildning som ger lärare en bättre kunskap kring hur man möter elever i behov av särskilt stöd. Vidare framkommer önskemål om en förändrad gymnasieskola där industriprogrammet önskas delas in i två grenar, en gren med ett ökat innehåll av praktiska ämnen och den andra grenen med en större andel teoretiska ämnen inom teknikområdet. Önskemålet är att den teoretiska grenen skall ha ett innehåll av kurser som ger eleverna högskolebehörighet . På så sätt anses det att verkstadsindustrins önskemål på utbildningen kan tillgodoses.

Avsikten med projektgruppens arbete har varit att sprida information om och erfarenheter av några olika modeller för introduktionsperioden i förskollärarutbildningen. De modeller, som presenteras i rapporten, är hämtade från förskoleseminarierna i Gävle och Södertälje samt lärarhögskolan i Växjö,

During the last decade, expanding research investigating school subject Physical Education (PE), indicates a promotion of inequalities regarding which children benefit from PE teaching. Outdoor education and its Scandinavian equivalent friluftsliv, is a part of the PE curriculum in many countries and these practices have been claimed to have the potential to contribute to more equity in PE teaching. Through an investigation of how stipulations regarding friluftsliv in the national Swedish PE curriculum are transformed and interpreted into 31 local PE syllabus documents, this paper investigates the possibilities for friluftsliv to fulfil this potential. In an analysis inspired by educational sociologist Basil Bernstein, I claim that Swedish PE teachers’ marginalised interpretation of friluftsliv indicates its weak classification when a part of PE. When friluftsliv is addressed in PE, the strong dominance of a performance code transforms it into mere sport activities. The results of this study highlight questions regarding PE teachers’ interpretation of learning aims and their work with text documents. It also discusses alternatives to implementing friluftsliv through PE and the role of teachers in curriculum reforms. 

The aim of this thesis is to examine some of the educational and sociological conditions underlying the production of teaching in friluftsliv within the Physical Education (PE) subject in Swedish compulsory school. Despite the value awarded to the Scandinavian outdoor practice friluftsliv, in both the national PE curriculum document and in Physical Education Teacher Education (PETE) in Sweden, it does not seem to be thoroughly implemented in compulsory school teaching. Through analyses of interviews with PE teachers and PE teacher educators, as well as of curriculum documents, using the perspectives of Basil Bernstein and Pierre Bourdieu, I explore conditions underlying the expressions of friluftsliv teaching in Swedish PE.

The pedagogic discourse for friluftsliv in Swedish PE is described as a teaching that should take place in a natural setting remote from civilisation, involve risks, and require time, technical equipment, financial resources, and cooperation. This discourse for friluftsliv is shown to be similar to the values emphasised in friluftsliv education in PETE. Although proven to be difficult to implement in school, this discourse appear to form the conception of friluftsliv teaching for PE teachers in Sweden. Under the influence of the performance code, friluftsliv is transformed into outdoor activities with which the PE teachers are familiar, or is totally left out of PE teaching.

A turn towards options that are seen as unthinkable in relation to the current pedagogic discourse may benefit the achievement of the aims set out in the national PE curriculum. Values such as environmental awareness, sustainable development and cultural perspectives on the landscape could strengthen the classification of friluftsliv and PE in compulsory school. Further, an increase of socially critical and constructivist perspectives during PETE could make unthinkable options in friluftsliv thinkable and contribute to a break with the reproduction of teaching practices in PE.

Teacher students’ own biographies and early experiences of teaching have proven to have a major significance for their future teaching, compared to perspectives and content in teacher education. This is also the case for Physical Education (PE) teacher students, whose preferences for physical activity are often constituted by their experiences of sport. Based on the values assigned to friluftsliv (or its anglicised equivalents, “outdoor recreation” or “outdoor education”) in Swedish Physical Education Teacher Education (PETE), the disparity between the taste of Swedish PE teacher educators’ and that of their students’ for friluftsliv is analysed. The lack of teaching in friluftsliv in Swedish schools seems to be an example of that PE teaching is mainly based on PE teachers’ taste for physical practices, rather than on the PE curriculum. In this article the potential to change this condition by developing the teaching in friluftsliv at Swedish PETE is discussed.  

Research indicates that outdoor teaching practices within a Physical Education (PE) context are framed by several factors with the potential to weaken or strengthen PE teachers’ control of pedagogic messages. Drawing on 12 qualitative interviews with PE teachers in compulsory schools in Sweden, the findings in this study suggest that factors claimed to control teachers’ pedagogic communication of friluftsliv (Scandinavian equivalent to outdoor education) is based on the construction of a dominating pedagogic discourse for outdoor teaching in Swedish schools. Analysing the constitution of this discourse through Bernstein’s theoretical concepts of framing and the pedagogic device, Swedish PE teachers and PE teacher education appear to reproduce friluftsliv as a teaching practice carried out in a remote wilderness setting involving specific equipment, financial resources and a certain amount of risk. In relation to these results, alternative ways to think of outdoor teaching in relation to the achievement of the national aims in Swedish PE are discussed.

The value assigned to friluftsliv (activities similar to outdoor education) in Physical Education Teacher Education (PETE) and in the PE syllabus in Sweden does not seem to result in the implementation of friluftsliv in the practice of teaching in Swedish schools. This study investigates how the identified values of friluftsliv, expressed in interviews with 17 PE teacher educators in Sweden, reflect struggles for legitimate and privileged knowledge in PETE. The exploration of friluftsliv within PETE reveals positions that appear to be an effect of the dominating logic of sport within Swedish PETE and the limited influence of the academic field. The educational consequences of the identified values are analysed and discussed from a socio-cultural perspective.

The study's purpose is to focus craftsmanship in drama leadership and describe experienced drama teachers expertise. With a qualitative approach and a descriptive case study as method the study combines a reading of drama handbooks with participant observation and interviews. The result is discussed on the basis of theories of craftsmanship with a particular focus on Dreyfus model "from novice to expert" and Hoffman's model "from naïve to expert and master". The drama teachers staging of the drama process has been analyzed through Sternudds perspectives on drama.

The study shows that teaching drama is a craft with traces of craftsmanship within the theater and the performing arts as community of practice. Material, process, tools and product is discussed. The drama teachers in the study can be described as experts in drama leadership and teaching but also as super expert or masters because they supervise drama teacher students. The drama teachers adjust their leadership according to the situation and context and leads processes mainly within the artistically oriented perspective and the personal development perspective. They use drama components, but seldom specific drama teaching methods. Theater as expression is common. The drama teachers use several tools of drama leadership. To ask questions is a common pedagogical approach, important for a reflective process. Tools highlighted by previous research can by the studie be supplemented with the anecdote. Through the anecdote the drama teachers mediate the drama and transfer knowledge and experience to participants, colleagues and drama teacher students. The product of the dramaprocess is altered understanding and learning. 

Vi har i denna studie undersökt vilka uppfattningar ett urval pedagoger i skolan har när det gäller motorikens betydelse för elevernas skolprestationer. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer och analyserat dessa utifrån ett fenomenografiskt perspektiv. Resultatet visade att pedagogernas olika uppfattningar om motorikens betydelse kunde delas in i två huvudkategorier. Den ena uppfattningen är att pedagogerna tycker sig kunna se ett samband mellan elevernas motorik och deras självkänsla och/eller koncentrationsförmåga. Den andra uppfattningen är att lärarna kan använda sig av motoriken som ett redskap i undervisningen för att förbättra elevernas skolprestationer. Studien visar att pedagogerna har tolkat myten om ”det du gör med kroppen kommer ut i knoppen” på olika sätt.

This is a field study based on participant observations and interviews, describing the cooking teacher's complex everyday life. The school's restaurant is a unique arena, freely hovering between two worlds: The school world and the restaurant reality. Here, the students are confronted with real situations and problems, similar to the ones occurring in a restaurant, still having the school's safety net beneath them. It is for real, but still not, a bit like a flight simulator.

It is on that arena the cooking teacher works, combining the two roles of the teacher and the chef. Two roles built on their own traditions and values. This study illustrates the fluctuations and conflicts that arise between these role changes.

With two different practices, those of the school and of the restaurant, an issue is raised by the end of the study; can you discuss in terms of different didactics? In addition to subject matter didactics and professional didactics that are recognized concepts, can we also speak in terms of vocational education didactics?

Dynamisk pedagogik är en metod där man utifrån en demokratisk värdegrund arbetar med individers och gruppers kommunikativa och kreativa processer för att medverka till ökad självkännedom. Dynamisk pedagogik har funnits på Lärarhögskolan i Stockholm sedan mitten av 1960-talet och till en början som ämnet skapande dramatik i förskollärarutbildningen. Dan Lipschütz är upphovsmannen till metoden.

Uppsatsens syfte är att beskriva och tolka vad som ligger bakom den dynamiska pedagogikens uppkomst och utveckling under perioden 1926 – 2007. Jag anser att 1966 var det mest betydelsefulla året för den dynamiska pedagogikens utveckling. Då benämndes metoden och den fick ett eget utbildningsinstitut, Kordainstitutet.

I min studie har jag jämfört Dan Lipschütz livsberättelse med ”en berättelse om den dynamiska pedagogiken” och sökt efter parallella företeelser, vilket innebär att jag funnit upplevelser och erfarenheter från hans liv som medverkat till att forma den dynamiska pedagogiken.

Uppsatsens metoder är livsberättelsen, den kvalitativa forskningsintervjun samt litteraturstudier. Jag utgår från ett kvalitativt forskningsperspektiv med en hermeneutisk tolkningsansats. Arbetet innehåller såväl tolkande som deskriptiva delar.

Studien visar att formandet av den dynamiska pedagogiken har skett i en tid som var mottaglig för de idéer som metoden representerar. Såväl idéer, teorier som viktiga personer med specialkunskaper i den dynamiska pedagogikens olika delar har varit avgörande för metodens formande och uppkomst, där Dan Lipschütz med sin speciella kompetens varit den sammanhållande faktorn.

The purpose of this article is to analyse three case study examples of musical folkbildning in Sweden. The first case study is from the establishment of the state-funded Framnas Folk High Music School in the middle of the last century The second case study, Hagstrom's music education, is from the same time but describes a music school run by a private company The third case study concerns a contemporary expression of folkbildning, namely hip-hop. The theoretical framework that inspired this article stems from the work of Pierre Bourdieu. The double feature of folkbildning appears in terms of elitist and democratic tendencies, high and low taste agendas, control and freedom.

The purpose of this qualitative study was to get knowledge of experiences of the years in compulsory school and upper secondary school by pupils with neuropsychiatric disabilities. The questions dealt with when and where in school the pupils had difficulties connected to their neuropsychiatric disabilities, in what way they were met with understanding for their difficulties, how the school solved the problems, what the school could have done more and what qualities the pupils possessed that helped in school. I interviewed six youngsters in the ages of 18 - 21. I used half-structured interviews. The result was analysed in a sociocultural perspective and showed that the pupils had difficulties in many ways at school. Big classes and noises in the classroom made their concentration difficulties worse. Projects in school without strict directions as well as appearances before the class became huge barriers for some of the pupils, while teaching at a too low level led to a lack of motivation. In upper level of compulsory school the pupils felt stress and difficulties in finding classrooms. Some other problems were phobias, insomnia and participating in school gymnastics. Bullying and exclusion from fellowship was usual. Even teachers were insulting the pupils by indicating them as outsiders, blaming them for their difficulties and punishing them. The pupils experienced that they were mostly met with misunderstanding and a lack of knowledge from the school. Just a few teachers were sympathetic. The school mostly took measures very late and the solutions therefore became short-lived. Some of the measures made the problems even worse. The pupils told me about their strong sides that helped them through school. The result showed that smaller classes as well as teachers knowledge and ability to converse and listen to the pupils are important instruments to be able to face the problems in an early phase and create a school for all kinds of minds.

Internationella undersökningar gjorda av OECD visar att studie- och yrkesvägledarna i Sverige använder sig av metoder snarare än teorier. Syftet med denna studie var att undersöka karriärutvecklingsteorin Planned Happenstance relevans för vägledningssamtalet, en teori som bejakar obeslutsamhet och de planerade tillfälligheternas betydelse, vilket enligt studiens utgångspunkt - Anders Hallqvists doktorsavhandling - överensstämmer med hur den rådande arbetsmarknaden ser ut. Detta diskuteras utifrån påståendet att då den nuvarande arbetsmarknadspolitiken bygger på en idé om att vi människor gör rationella val, är verkligheten en annan; det är till stor del kreativitet och tillfälligheter som styr vårt jobbsökande. Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer av fyra studie- och yrkesvägledare. Resultatet visar att respondenterna använder sig av delar av Planned Happenstance, tillämpar ett holistiskt tillvägagångssätt i sina samtal samt att de anser att klienterna får en mer gynnsam karriärutveckling med hjälp av olika färdigheter. Studien visade att det finns frågetecken kring huruvida Planned Happenstance i sin helhet kan användas i en verksamhet som präglas av ett klientel som lever på försörjningsstöd. Detta eftersom Planned Happenstance innebär att individen ska lära sig använda de fem färdigheterna optimism, uthållighet, nyfikenhet, flexibilitet och risktagande för att få en gynnsam karriärutveckling.

Studiens syfte var att få kunskap om hur sjuksköterskor under specialistutbildning inom akutsjukvård med inriktning mot anestesisjukvård upplever förväntningar, möjligheter och hinder för lärande under deras verksamhetsförlagda utbildning. I bakgrunden finns beskrivet specialistutbildningens uppläggning och mål. Några av anestesisjuksköterskans centrala arbetsuppgifter fokuseras: mötet med patienten inför anestesi och operation och den fria luftvägen. För studien användes en kvalitativ metod med intervjuer av tio studenter. Intervjuerna bearbetades och analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande, vilken utgör studiens teoretiska ram. Analysen koncentrerades mot lärande som social praxis där fyra teman framkom vilka berörde praktikplatsen, yrkesidentiteten, samspelet med handledare, patient, arbetsteam och skola i lärandesituationer samt utvärderingen. Dessa teman anknöts till Nielsen och Kvales huvudaspekter på mästarlära och situerat lärande som beskriver lärande i en praxisgemenskap, lärande som utveckling av en yrkesidentitet, lärande utan formell undervisning och utvärdering genom praxis. Resultatet visade att samspelet med handledaren hade mycket stor betydelse för studenternas möjligheter till lärande och för utvecklingen av yrkesidentiteten. De kvaliteter som studenterna ansåg viktigast hos handledaren var motivation för handledaruppdraget, aktuella yrkeskunskaper, kommunikationsförmåga och ett pedagogiskt förhållningssätt. Praktikplatsen ansågs även ha stor betydelse för studenternas möjligheter till lärande där miljön, tillträde till lärandesituationer, gemenskapen och samspelet med teamet upplevdes ge goda förutsättningar. Utvärdering i form av feedback i samband med lärandesituationer och efterföljande reflektion av utförda handlingar upplevde studenterna vara nödvändigt för lärandets progress.

Akut förvirring hos höftfrakturpatienter är vanlig. Den akuta förvirringen kan förebyggas eller kortas och rehabiliteringstiden kan då också kortas. Ett förvirringstillstånd innebär stora påfrestningar på kroppen. Syftet med denna litteraturstudie är att se hur litteraturen beskriver hur man kan ge en god postoperativ omvårdnad och ett gott bemötande till de patienter som drabbas eller riskerar att drabbas av postoperativ förvirring. Till grund för arbetet ligger ett antal vetenskapliga artiklar samt facklitteratur. Trots att den postoperativa förvirringen är mycket vanlig, att den orsakar stort lidande och stora vårdkostnader, saknas tillfredsställande studier som kan ligga till grund för farmakologiska behandlingsrekommendationer. Oaktat detta ges ofta farmaka till dessa patienter. Enligt litteraturen har sjuksköterskans möte med den deliriösa patienten stor betydelse för att förebygga och lindra ett förvirringsbeteende. Eftersom det saknas riktlinjer för omvårdnad av akut förvirrade patienter beror det på den enskilda sjuksköterskans bemötande hur mötet med patienten blir. Den postoperativa förvirringen måste lyftas fram eftersom antalet patienter med höftfrakturer ständigt ökar. Rutiner och vårdprogram måste tas fram eller ses över. Vi måste lära oss att bemöta dessa patienter på ett professionellt sätt. Att möta den förvirrade höftledspatienten på ett etiskt och förberett sätt är en förutsättning för en bra vård.

I den här uppsatsen är syftet att ta reda på hur några lärare tänker om utomhuspedagogik. Vilka möjligheter och/eller svårigheter de ser med utomhuspedagogik, samt om utomhuspedagogiken kan främja daglig fysisk aktivitet. Vi har i en kvalitativ studie utgått från intervjuer med fyra lärare på fyra olika skolor. Två av skolorna är belägna i Stockholms ytterstad och två är belägna i Stockholms innerstad. Urvalet har vi gjort med hjälp av den så kallade närhetsprincipen. Vi har haft som avsikt att få informanter från skolor med olika utomhusmiljö och därmed olika förutsättningar för att bedriva utomhuspedagogik i sin närmiljö. Vi vill påpeka att studien präglas av en positiv attityd till utomhuspedagogik och i och med detta kan resultaten ha vinklats till att omfatta de möjligheter som finns i större omfattning än svårigheterna. Vi kan med det begränsade urval vi har inte dra några generella slutsatser från resultaten. Vad vi sett utifrån de samtal vi haft att de här lärarna är positivt inställda till utomhuspedagogik och dess främjande för den fysiska aktiviteten. De anser också att i princip all undervisning går att ta ut. Bara intresset finns hos en själv. De svårigheter som kan uppstå är att barnen inte har kläder som är anpassade, att det är dåligt väder, att det är ont om personal eller att tiden inte räcker till.

I den här uppsatsen är syftet att ta reda på hur några lärare tänker om utomhuspedagogik. Vilka möjligheter och/eller svårigheter de ser med utomhuspedagogik, samt om utomhuspedagogiken kan främja daglig fysisk aktivitet. Vi har i en kvalitativ studie utgått från intervjuer med fyra lärare på fyra olika skolor. Två av skolorna är belägna i Stockholms ytterstad och två är belägna i Stockholms innerstad. Urvalet har vi gjort med hjälp av den så kallade närhetsprincipen. Vi har haft som avsikt att få informanter från skolor med olika utomhusmiljö och därmed olika förutsättningar för att bedriva utomhuspedagogik i sin närmiljö. Vi vill påpeka att studien präglas av en positiv attityd till utomhuspedagogik och i och med detta kan resultaten ha vinklats till att omfatta de möjligheter som finns i större omfattning är svårigheterna. Vi kan med det begränsade urval vi har inte dra några generella slutsatser från resultatet. Vad vi sett utifrån de samtal vi haft att de här lärarna är positivt inställda till utomhuspedagogik och dess främjande för den fysiska aktiviteten. De anser också att i princip all går att ta ut. Bara intresset finns hos en själv. De svårigheter som kan uppstå är att barnen inte har kläder som är anpassade, att det är dåligt väder, att det är ont om personal eller att tiden inte räcker till.

Stadsbarn har idag på grund av trafik och andra hot en begränsad utomhusarena att vistas på. Skolgårdar fyller därför en viktig funktion och det är viktigt att dess utformning gynnar alla barns behov av aktiviteter och utveckling. Syftet med detta arbete var att ta reda på vilken roll skolgårdens utformning har för elevernas val av aktiviteter. Undersökningen gjordes delvis ur ett genusperspektiv. Frågeställningarna under arbetets gång var: Hur ser skolgårdsmiljön ut? Hur utnyttjar eleverna skolgårdsmiljön i sina aktiviteter? Vilka aktiviteter ägnar sig eleverna åt på skolgården? Finns det platser och aktiviteter på skolgården som är genusfria/ genusbundna? Som teoretisk ram valde vi att utgå främst från Lev S Vygotskijs utvecklingspsykologiska teori där leken lyfts fram som en källa till utveckling samt Johan Asplunds forskning kring miljö och platsidentitet. Undersökningarna baserades på direkta observationer av skolgårdsmiljön och elevernas aktiviteter, samt kvalitativa intervjuer med elever och pedagoger för att ta reda på deras perspektiv kring skolgårdens utformning. Arbetet var avgränsat till en jämförelse mellan två olika skolgårdar i Stockholms innerstad. Barnen som deltog i undersökningen var från årskurs ett till årskurs tre på båda skolorna. Resultatet visade att skolgårdens miljö både kan gynna och begränsa barn i sina val av platser och aktiviteter. Små rum med naturinslag bidrar till att miljön är tolkningsbar på olika sätt, barnen får inspiration och öppnar upp sin tankevärld. Skolträdgården, med många rörliga naturinslag som växter, vatten och stubbar, uppmuntrar barns kreativa förmåga och fantasi. Skolträdgården är en plats som innehåller upplevelsemässiga aspekter. Asfaltsytan på skolgården är ett bra underlag för både bollspel och många andra regellekar. Aktiviteter på skolgården äger rum oavsett hur miljön ser ut. Barn har ett behov av att röra på sig samt utvecklas motoriskt, kognitivt och socialt genom valet av olika lekar och aktiviteter. Vår studie visade att traditionella könsroller kan suddas ut genom att pedagogerna uppmuntrar aktiviteter som bryter mot tidigare föreställningar kring manligt och kvinnligt. Pedagogerna har en viktig roll som goda och inspirerande förebilder. Den viktigaste slutsatsen i studien var att en rik miljö bidrar till mer inspiration i valet av aktiviteter än om miljön är torftig. Om alla platser på en skolgård känns trygga och om det finns en variationsrik miljö med mycket naturinslag så skapas stora förutsättningar för att aktiviteter och lust äger rum på precis hela skolgården.

The research had an anthropological perspective, regarding the integration of Art and Music in Zambia. By using qualitative interviews and participating observations I collected information about how some teachers in Zambia reflect about the integration of Art and Music. Through the theoretical framework I analyzed the results. The results demonstrated how the teachers were responding due to the curriculum and teacher’s guide but acting differently through the observations. The teacher’s role in Zambia is affected by the social status and of certain rules one must follow in order to behave correctly. Music and Dance are used as a result of their culture according to the teachers. The lack of financial resources seems to be one issue that explains why Arts education in form of creative material is not being used.

The focus for this thesis is instructions and their role in guiding students’ activities and understandings in the context of textile craft. The empirical material consists of video recordings of courses in textile craft offered as part of teacher education programs. In four empirical studies, instructions directed towards competences in craft are investigated with the ambition to provide praxeological accounts of learning and instruction in domains where bodily dimensions and manual actions are prominent. The studies take an ethnomethodological approach to the study of learning and instruction. In the studies, instructions related to different stages of the making of craft objects are analysed. Study I highlights instructional work related to objects-yet-to-be and the distinction between listening to instructions as part of a lecture and listening to instructions when trying to use them for the purpose of making an object is discussed. Study II and III explore instructions in relation to developing-objects and examine instructions as a collaboration of hands and the intercorporeal dimensions of teaching and learning craft are scrutinised. In Study IV, objects-as-completed are analysed by investigating a certain way of addressing assessment as an educational topic. The manifest character of skills and understandings in craft provide specific conditions for learning and instruction. In craft education, skilled action is not just explained but also shown and established through bodily instructions that make the targeted skills available through bodily understandings of moving and touching. The bodily conduct of students comprises a resource for teachers to assess students’ understanding of the subject matter being taught as the materiality of craft activities reveal the crafters’ understanding of the activity at hand. The thesis demonstrates how skills in craft are made available to students in and through opportunities to see, feel and act in craft-specific ways.

This article concerns a central issue in education as an institutional activity: instructions and their role in guiding student activities and understanding. In the study, we investigate the tensions between specifics and generalities in the joint production of guided action. This issue is explored in the context of handicraft educationor more specifically, a teacher education program in sloyd. Handicraft is particularly interesting when analysing instructions, since the purposes of instructions are often dual: (1) to bring about a broad, instructionally relevant mode of understanding artefacts (including their origin, aesthetics, etc.), and (2) to guide manual action in the production of such artefacts. In the article, a detailed analysis of an instructional sequence, which includes the production of two distinct types of embroideries, is reported. The analysis sheds light on the role of educational examples in sloyd as well as on the related issue concerning the distinctive difference between the activities of listening to instructions as part of a lecture, on the one hand, and, on the other, listening to instructions in order to be able to accomplish a task.

The education at an advanced level of Fine Arts is dominated by students with a cultural capital from their heritage2 In strong words this will mean that students with small economic, social or cultural capital won´t apply for aesthetic high schools or even become students in art schools.This degree thesis gives a picture of how the conditions look like in reality and how the recruitment to higher artistic education is conducted. The education organisers that were interviewed in the survey established that there is a prevailing social imbalance in Stockholm.A larger use of the portfolio in high-schools could stand as a model in order to break the prevailing social imbalance. The portfolio model gives each person the space, through collecting and reflection of their own material, to find and train in self evaluation. To be able to evaluate your own person it will give perspectives on his or hers development opportunities in the understanding of itself as a part of a bigger contexts, a whole, a culture. Through the criteria that are included of the structure of the portfolio, is given a challenge in seeing new possibilities in his or her future trade's - and educational choices.

The terms internationalization and globalization are used repeatedly in public debates about modern society at international, national and local levels. In this study I attempt to clarify these concepts and their relationships to education. The processes of internationalization in education may concern, for example, weaving aspects of internationalization into the curriculum when planning, integration in education among ethnic groups, studies abroad, and cooperation through projects, international exchange programs and work-based learning abroad. I have chosen to limit this investigation to the study of work-based learning, Lärande i arbete (LIA), abroad carried out by a number of students attending an Advanced Vocational Education Program within the field of Travel and Tourism. The purpose of this study is to investigate how students experience a period of work-based learning (LIA) abroad. Using semi-structured interviews, I have attempted to find out how students experience preparations, working at the destination and reflection on their return home, and also study the ways in which experiences vary during work-based learning. Results show that there are many similarities with regard to experiences but also differences. One interesting aspect that results show, for example, is that all students experience “having an everyday abroad” as being extremely important for their period of training abroad. There is also great variation in how students experience preparation, the type of learning acquired, and how individual students perceive their own reality in a global context

Syftet med studien var att undersöka hur mentalskötare inom psykiatriska vården uppfattade bemötandeaspekters betydelse för patienten psykiska hälsa, vilka innebörder de lade i begreppet bemötande och vilka faktorer de lyfte fram som hälsofrämjande i bemötandet samt vilka faktorer som de uppfattade motverkade ett hälsofrämjande bemötande. Genom analyserade, transkriberade och halvstrukturerade intervjuer ställde jag mentalskötares upplevelser av bemötandeaspekter mot litteratur och teoretiska ramar inom området bemötande av vuxna psykospatienter inom slutenvården. Jag fann att den teoretiska ramen KASAM som utvecklats av Antonovsky mycket väl kunde appliceras på bemötandeaspekter när det gällde begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet och en axel med polerna hälsa/ohälsa i omvårdnaden kunde användas både praktiskt och teoretiskt. Jag fann att informanterna uppfattade att allians med patienten och tvångsvård var viktiga bemötandefaktorer och som hälsofrämjande faktorer identifierades; tid, bemanning, lokaler, gränssättning, inlevelse, stämning och ”svalkande likgiltighet”. Faktorer som motverkade ett hälsofrämjande bemötande var främst tidsbrist och underbemanning. Skattningsskalor hade förtjänst främst som intervjuinstrument och ett tillfälle för ett tryggt, strukturerat samtal med patienten. En av mina slutsatser blev att skattningar som utförs i omvårdnaden samt ambitionen att skapa fungerande omvårdnadsplaner är faktorer som kan verka för en ny praxis vilket litteraturen rekommenderar för att utveckla omvårdnadsarbetet.

SAMMANFATTNING

Denna litteraturgranskning har utgått från ett intresse av psykosvård. I fem vetenskapliga artiklar, varav två från Australien och tre från United Kingdom, har jag granskat aspekter på bemötande vid psykos. Den fortbildning som har nått mitt arbete inom psykiatrin har grundat sig på forskning på området och har rört sig med liknande utgångspunkter och slutsatser som i den granskade litteraturen. Trots att den informationen har funnits och spritts bland psykiatripersonal används inte rekommenderade riktlinjer och handlingsplaner fullt ut. Svårigheter att starta nya arbetsmetoder och ändra attityder i mötet med psykospatienter har många förklaringsgrunder. Det är angeläget att identifiera obstruktionen och undanröja den till förmån för god och uppdaterad omvårdnad inom psykosvård. Tyngdpunkten i mitt intresse av omvårdnad ligger för mig, som sjuksköterska, i mötet med patienten. Det är också angeläget att det nationella kvalitetsregister för psykos som är under utarbetande, stött av Socialstyrelsen, snarast får genomslag i hela landet samt att handlingsplaner måste upprättas för att säkerställa att patienten i möjligaste mån är delaktig och engagerad i sin egen vård.

Syftet med undersökningen är att undersöka dramapedagogikens plats inom den svenska kriminalvården samt att se om några kopplingar till skolans värld synliggörs. Med plats menas det utrymme dramapedagogiken tillskrivs och hur detta kan se ut. Utifrån tre kvalitativa intervjuer synliggörs dramapedagogikens syfte, fördelar, förutsättningar samt dess mötta motstånd, inom Kriminalvården. Resultatet från intervjuerna analyseras, diskuteras och tolkas med innehållsanalytisk metod. Informanterna är tre anställda/tidigare anställda, som på olika sätt varit och/eller är involverade i dramapedagogisk verksamhet inom Kriminalvården. En har arbetat med regi, en med regi och mer dramaövningsinriktat arbete och den tredje har en bred kunskap om kulturell verksamhet inom organisationen. Detta ger undersökningen bredd samt djup. Undersökningens resultat visar på att dramapedagogik bidrar till ett konstnärligt, personlighetsutvecklande, kommunikativt och socialt lärande hos de intagna, och att dramapedagogik kan ses som ett gott komplement till Kriminalvårdens brotts- och missbruksrelaterade behandlingsprogram. Slutsatsen tyder på att dramapedagogik har en plats inom den svenska kriminalvården, men att det finns olika typer av motstånd som gör att den dramapedagogiska verksamheten blir återhållsam. Undersökningen belyser även hur dramapedagogik bidrar till ett lärande som inte handlar om faktabaserad kunskap. Ett lärande som inom Kriminalvården likväl som inom svenskt utbildningsväsen kan ses som ett komplement till vidare kunskapsinhämtning. Undersökningen är därför relevant för läraryrket. Genom att belysa detta lärande, synliggör undersökningen delar av dramapedagogikens användbarhet och möjligheter. Därför är undersökningen intressant ur både ett allmänt dramapedagogiskt/pedagogiskt perspektiv och ett kriminologiskt perspektiv.

The aim of this thesis is to ascertain how primary school teachers would like to improve their mathematics teaching. The central questions for this research are:

1. In what ways do teachers want to improve their mathematics teaching?
2. How do the teachers justify their statements?
3. What main features can be distinguished out of the teachers answers?

Three interviews and seven surveys have been used to collect information from a total of nine teachers, at one primary school. Teaching pupils from preschool to sixth grade. The results have been analysed, interpreted and discussed using a drama pedagogical perspective, inspired by a holistic approach to learning. In order to investigate connections between drama pedagogic and holistic perspectives on learning in the teachers’ answers, three main characteristics of drama pedagogic usage have been defined:

• To embody (meaning: to act and/or create);
• Process (meaning: learning takes time and seeks deep understanding);
• Play (meaning: joyful activity which involves relatively little supervision by the teacher).

The results show that teachers would like to work in more practical ways, where investigative and experimental activities are more commonplace. Although not supported by all responses, a significant majority of respondents expressed belief in working methods, and reasoning about learning, with fundamental connections to a drama pedagogic and holistic perspective on learning. This thesis concludes that the teachers surveyed believe in embodiment actions as a learning medium, and that knowledge can be highlighted by the principles of process.

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att undersöka viktiga faktorer för att elever på omvårdnadsprogrammet ska känna studiemotivation. Genom att göra två fokusgruppsintervjuer med elever på omvårdnadsprogrammet på två gymnasieskolor, har vi fått en inblick i de faktorer som eleverna anser vara viktiga för studiemotivationen.

Resultatet av vår studie visar att kommunikation och samspel mellan lärare och elever är central. Viktiga faktorer för att skapa studiemotivation hos eleverna är att lärarna är engagerade i elevernas skolutveckling. Undervisningen bör vara varierad och engagerande och ligga på en nivå som innebär utmaningar i nivå med den kunskap som eleverna besitter. Öppenhet, engagemang och förmåga att vara lyhörd inför elevernas signaler är viktiga egenskaper hos lärare som vill arbeta med sina elevers motivation.

Eleverna upplever att lärarna har en central roll då det gäller skapandet av en trygg social miljö i skolan. Föräldrars och kompisars betydelse är andra centrala bitar som har betydelse för att förstärka studiemotivationen.

Sammanfattning: Ett arbete med syftet att belysa likheter och skillnader mellan skolans

kursplan och restaurangbranschens krav genom följande frågeställningar: Överensstämmer

skolans mål i kursplanen med restaurangbranschens behov av utbildad arbetskraft?

Vilka kopplingar finns det mellan skola och bransch?

Våra teoretiska utgångspunkter i denna studie grundar sig i de sociokulturella traditionerna med

företrädare såsom Vygotskij. Bourdieus kapital/fält begrepp använder vi för att kunna belysa se

de olika fälten och dess olikheter i respektive kunskapstradition. Syftet med vår studie har varit

att sätta oss in i och förstå skolans uttolkande av kursplanen i relation till de behov

restaurangbranschen har på utbildad arbetskraft.

Med utgångs punkt i frågeställningarna har vi kommit fram till följande slutsatser.

Kursplanens mål visar tydligt sambandet mellan branschkrav och skolans uppdrag.

Den praktiska uttolkningen skapar dock problem vid genomförandet av undervisningen.

De kopplingar som idag finns mellan skola och yrkesliv skapar en ansträngd situation där alltför

mycket maktpositionering sker grupperna emellan

Context: The mechanisms behind the positive effects of physical activity on glucose metabolism in skeletal muscle and the time course of the effects need to be more elucidated. Objective: The aim was to examine the prolonged effects of an acute bout of one-legged exercise on local skeletal muscle glucose utilization and tissue perfusion. Design and Setting: Interstitial glucose concentration, local tissue perfusion, glucose uptake, and effects of insulin infusion were studied 12 h after an acute bout of exercise and without prior exercise. Participants: Ten healthy subjects, five women and five men, participated in the study. Intervention: Microdialysis measurements, (133)Xe clearance, and a 2-h hyperinsulinemic euglycemic clamp were performed on two occasions. Main Outcome Measures: We measured interstitial glucose concentration and tissue perfusion in the quadriceps femoris muscle of both legs. Results: Tissue perfusion (3.3 +/- 0.6 ml x 100 g(-1) x min(-1) vs. 1.4 +/- 0.2 ml x 100 g(-1) x min(-1); P = 0.007) and basal glucose uptake (2.3 +/- 0.5 mu mol x 100 g(-1) x min(-1) vs. 0.9 +/- 0.2 mu mol x 100 g(-1) x min(-1); P = 0.006) were increased in the leg that had exercised compared to the resting leg; the findings in the resting leg were comparable to those in the control experiment without prior exercise. The relative effect of insulin on fractional skeletal muscle glucose uptake was the same in all experimental settings, and insulin did not affect tissue perfusion. Conclusions: The prolonged stimulatory effect of physical exercise on skeletal muscle glucose uptake was mediated via vascular effects combined with an increase in basal glucose transport independent of enhancement of insulin responses.

In this study I have done an interview with six different teachers of theater in three different upper secondary schools in the area ofStockholm. The study describes how the teachers work in creating a theatrical performance at the school. The questions in the study were: How do the teachers create a theatrical performance in school? Which viewpoints did the teachers have about the advantage of a certain method? Are other subjects than theater involved in the performance? What do the theatherteachers think of the educational value for the pupils when creating a theatrical performance? The method is qualitative and every interview lasted for at least an hour. Because of the long duration of the interviews I used a tape recorder to register the whole information which I later transcribed in smaller parts. The answers were analyzed from an art pedagogical perspective according to the definition by Mia Sternudd.

In this study I found that all teachers worked with a written text when they created a performance. Some teachers in the study sometimes used improvisation. All teachers were working with trainings of concentration and fantasy and the foundation for them all were the techniques of Stanislavskij. Democracy of pupils was present in the creation of a performance, but usually the teacher had the last word to be told. In some of the schools the teachers worked with integration of subjects. In these cases integration usually was with Swedish or English. The cooperation with integration of subjects generally was very time-consuming. All teachers in the study thought that the creation of a theatrical performance in school creates a good cooperation and a good working climate. The teachers thought that the pupils by working with theater in school learned to cooperate, to take responsibility and to respect each other, qualities which are important when the pupils later are going to function as citizens in a democratic society.